Körstämmorna

med underrubriken:

Nya vanor - Gamla traditioner - Skrattanfall och tårar  samt en och annan Skinnskattebergssanning och ett alldeles eget kuttersmycke!
Vissa saker av det som skrivs kommer endast de som var med att förstå och det är meningen!

Torsdag:
Efter ett års uppehåll skulle vi äntligen styra bilen mot Skinnskatteberg, oorganiserade som aldrig förr packade vi Carinas bil full och gav oss iväg, undertecknad, Carina, Lena och Catarina. 
Första stopp var som vanligt Vista Kulle och här intogs den medhavda matsäcken (Tack Catarina för jättegod sallad) och allt flöt på som det brukar tills dess att vi skulle gå på "lilla huset". Samtliga dass var tillfälligt avstängda! Vad i hela friden skulle vi nu göra? Ett extra stopp var inte att tänka på.... så det var 4 kissnödig körsångare som ett par timmar senare äntrade macken i Askersund. Här köpte vi den traditionella glassen som vi njöt av i vackert väder och med bensinångorna i näsan - precis som det ska vara - denna gång sittandes på en bänk och drickandes resterna av kaffet.
Framme i Skinnskatteberg visste vi inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Boendet var bokat på ett vandrarhem men var detta vandrarhem låg visste inte ens gps'en. Allt löste sig och vi fick veta att det var på Tre kolare vi skulle bo. Det visade sig väldigt snart att detta vandrarhemsboende skulle bli en riktig hit, vi var helt enkelt otroligt nära allt!
Inte var det särskilt många som skulle bo här heller, bara en väldigt liten och väldigt krokig tant som vi tror heter Gerd. Om henne kommer jag inte att skriva mer :))))))
Första kvällen åt vi upp resterna från picnicken och till detta drack vi (lite) vin...kvällen slutade med ett hysteriskt skrattanfall och vi var alla 4 väldigt nöjda med att vara på plats igen.

Fredag:
Frukost på Hotell station där vi även trodde att vi skulle äta lunch men se det skulle vi inte alls göra... ny ägare = förnyat tillstånd som hade blivit klart på onsdagen. Fyra kloka körsångare funderade ett tag och kom fram till att vi kan ju faktiskt fixa mat på vandrarhemmet! Sagt o gjort  - in på Ica för att köpa nåt att tillaga och Carina kom på den förträffliga idén att "det hade varit gott med sill o potatis!" ett tag senare kom vi fram till att då behöver vi ha öl och snaps till sillen, det funkar ju inte med vin och vi planerade även in ett systembesök.
Äntligen dags för verkstad nr1: Berörd av kör med Lone Larsen. Det blev en lite trög start men efter ett tag lossnade det och härliga Lone spred samma sångarglädje som vi mindes från tidigare år. Man kan sjunga "Vem kan segla..." på vääldigt många sätt.

En snabb fika och sen till verkstad nr2: Körsväng och glädje med Arvid Nerdal och Peter Ekengren
Våra förväntningar var höga på dessa grabbar, och som de infriades!
Vilket gung och vilken energi! Gospel är minsann härligt att sjunga och pojkarna rätt härliga att vila ögonen på :) åtminstone delar av dem.
Det enda molnet på denna verkstad var en okänd man's , av Lena kända, sällskap som var en riktigt snorkig sak...om henne tänker jag inte heller skriva mer.
Hem för att fixa mat och vad gott det var! Jag tror inte att jag skriver mer om just den måltiden heller...som vi skrattade!
Ut i kvällen för att gå på Sing-a-Long i sporthallen, ingen kö men väl barnasinnet...det blev hur kul som helst. Swante var konferencier och det gör han ju så himla bra att jag inte har en aning om vad människan heter i efternamn. Efter sing-a-longen var det gemensam promenad ner till ängen för lite busksång. Vi hamnade i ett öltält med Derek Hudson och en man som vi nog är helt säkra på är Bengt Palmers bror.
Allsången flödade och även de inhemska, vi slogs med knotten och drog oss hemåt igen. Nöjda, glada och fnittriga.

Lördag:
Frukost hemma och sedan till verkstad nr3: Kör för alla med Simon Ljungman och Anci Hjulström.
Denna verkstad hade fokus på scenisk närvaro där vi bla gick runt i rummet och på given signal skulle alla stanna på samma gång utan att någon sa något, bara genom att ha alla sinnen på helspänn och känna när det var dags.
Det funkade! Sen skulle alla börja gå igen, exakt samtidigt, utan att någon sa något... även nu funkade det. Det vibrerade av energi i rummet och upplevelsen var rätt häftig! kontentan av denna övning? Det räcker att en enda person tappar fokus i kören så smittar det av sig på övriga. Sångerna bvi lärde oss blev till en helhet och dessutom riktigt bra.

Logistiken tog nu över och vi planerade eftermiddagen på ängen... jag och Lena gick o handlade osten och kexen med tillbehör, Carina och Catarina gick "hem" för att fixa lite lunchmacka och kaffe.
Som vanligt avgick körmarschen från centralskolan och som vanligt var vi inte med utan satt på en filt nära scenen på ängen och förberedde oss på en skön eftermiddag.
Både Rongedal och prinsessbröllop var utlovat!
Vi åt, drack, grät (både när det visades bröllop och av skratt) ,dansade, sjöng, klappade händer och hade en fantastisk eftermiddag på ängen.
Rongedal bjöd på en konsert som var rena adrenalinpåslaget. En av dem gick ut i publiken och stod plötsligt väldigt nära Catarina som log och glittrade så att han nästan kom av sig.
De sjöng låtar som gjorde Carina euforisk - "alla mina favvolåtar på en gång..."
Himlen är oskyldigt blå och vi kramade om varann, glada att vara där just då och vi tänkte lite att "...bättre än såhär kan det inte bli".
På väg mot kvällens konsert med Lone Larsen och hennes kör var vi så uppfyllda av den rock'n roll som vi fått av Rongedal att vi tyckte det var lite synd att det inte skulle bli en konsert med mera ös. Jodå såatte....
Den 17 man och kvinnor starka kören slog totalt knock på alla i publiken.
Jag vet inte hur jag ska kunna förklara vad som hände under konserten. ALLA sinnen i kroppen berördes. När tårarna rinner samtidigt som man sitter med ett stort leende på läpparna och bara är så glad att vara på plats... det är svårt att beskriva.
Det hela avslutades med att kören, sjungandes, klev av scenen och ställde sig i en halvcirkel runt oss i publiken, det var bara helt makalöst.
Stående ovationer och extranummer :) allra sist bjöds vi alla in i sången och det blev sådär bra som det bara kan bli på körstämman.

Ner mot ängen för att få oss lite mat i magen, en promenad för att se om det var nå't drag nånstans. Inget drag men däremot ett ihållande regn så vi gick hemåt, hittade en tv och tittade på mera bröllop och grät när Daniel höll sitt tal till Victoria. Vem skulle inte vilja vara prinsessa just då?
Trötta, glada och inte så lite bekymrade över lilla Gerd somnade vi denna lördag som i mina ögon är den bästa någonsin i min körstämmebok.

Söndag:
Fortfarande helt yra av lördagens upplevelser och känslointryck åt vi en lång och god frukost. Så  pass lång att vi plötsligt fick lite bråttom, vi skulle ju gå till Station o betala boeendet och dessutom packa ihop våra saker i bilen. Rätt som det var står vår värdinna Sheila i köket och undrar om vi har haft det bra! Vi bubblade lite med henne, lovade att vi kommer tillbaka nästa år och gjorde oss sedan klara för att gå till kyrkan och Körstämmemässan. En mässa som Östen-med-resten-östen varit med o skrivit. Många fina visor!
Efter mässan blev det promenad till ängen för avslutning. Karin (Fjedur-Karin) hade en dröm om att "kula" ut körstämman.  - Jag kular en slinga och så bara härmar ni, sa hon.... och satte igång att kula. Och vi härmade allt vad tygen höll och hade jag varit kossa hade jag komit springade i full galopp :)
En vänlig grönska för sista gången och så var denna stämma slut.

Hemåt och med tanke på vårt självhushåll hade vi picknic med oss som vi åt vid Stora Hammarsundet med den otroliga utsikten. Regnet vräkte ner men vi var glada ändå!

Tack Carina för att du körde!

Tack till er alla 3 (4 egentligen  - Karin... du ska följa med nästa år!) för att ni är ni och för att vi har så innerligt kul ihop på vår årliga utflykt till Skinnskatteberg :)