Körstämman 2010
Nya vanor - Gamla traditioner - Skrattanfall och tårar samt en och annan Skinnskattebergssanning och ett alldeles eget kuttersmycke!
Vissa saker av det som skrivs kommer endast de som var med att förstå och det är meningen!
Torsdag:
Efter ett års uppehåll skulle vi äntligen styra bilen mot Skinnskatteberg, oorganiserade som aldrig förr packade vi Carinas bil full och gav oss iväg, undertecknad, Carina, Lena och Catarina.
Första stopp var som vanligt Vista Kulle och här intogs den medhavda matsäcken (Tack Catarina för jättegod sallad) och allt flöt på som det brukar tills dess att vi skulle gå på "lilla huset". Samtliga dass var tillfälligt avstängda! Vad i hela friden skulle vi nu göra? Ett extra stopp var inte att tänka på.... så det var 4 kissnödig körsångare som ett par timmar senare äntrade macken i Askersund. Här köpte vi den traditionella glassen som vi njöt av i vackert väder och med bensinångorna i näsan - precis som det ska vara - denna gång sittandes på en bänk och drickandes resterna av kaffet.
Framme i Skinnskatteberg visste vi inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Boendet var bokat på ett vandrarhem men var detta vandrarhem låg visste inte ens gps'en. Allt löste sig och vi fick veta att det var på Tre kolare vi skulle bo. Det visade sig väldigt snart att detta vandrarhemsboende skulle bli en riktig hit, vi var helt enkelt otroligt nära allt!
Inte var det särskilt många som skulle bo här heller, bara en väldigt liten och väldigt krokig tant som vi tror heter Gerd. Om henne kommer jag inte att skriva mer :))))))
Första kvällen åt vi upp resterna från picnicken och till detta drack vi (lite) vin...kvällen slutade med ett hysteriskt skrattanfall och vi var alla 4 väldigt nöjda med att vara på plats igen.
Fredag:
Frukost på Hotell station där vi även trodde att vi skulle äta lunch men se det skulle vi inte alls göra... ny ägare = förnyat tillstånd som hade blivit klart på onsdagen. Fyra kloka körsångare funderade ett tag och kom fram till att vi kan ju faktiskt fixa mat på vandrarhemmet! Sagt o gjort - in på Ica för att köpa nåt att tillaga och Carina kom på den förträffliga idén att "det hade varit gott med sill o potatis!" ett tag senare kom vi fram till att då behöver vi ha öl och snaps till sillen, det funkar ju inte med vin och vi planerade även in ett systembesök.
Äntligen dags för verkstad nr1: Berörd av kör med Lone Larsen. Det blev en lite trög start men efter ett tag lossnade det och härliga Lone spred samma sångarglädje som vi mindes från tidigare år. Man kan sjunga "Vem kan segla..." på vääldigt många sätt.
En snabb fika och sen till verkstad nr2: Körsväng och glädje med Arvid Nerdal och Peter Ekengren
Våra förväntningar var höga på dessa grabbar, och som de infriades!
Vilket gung och vilken energi! Gospel är minsann härligt att sjunga och pojkarna rätt härliga att vila ögonen på :) åtminstone delar av dem.
Det enda molnet på denna verkstad var en okänd man's , av Lena kända, sällskap som var en riktigt snorkig sak...om henne tänker jag inte heller skriva mer.
Hem för att fixa mat och vad gott det var! Jag tror inte att jag skriver mer om just den måltiden heller...som vi skrattade!
Ut i kvällen för att gå på Sing-a-Long i sporthallen, ingen kö men väl barnasinnet...det blev hur kul som helst. Swante var konferencier och det gör han ju så himla bra att jag inte har en aning om vad människan heter i efternamn. Efter sing-a-longen var det gemensam promenad ner till ängen för lite busksång. Vi hamnade i ett öltält med Derek Hudson och en man som vi nog är helt säkra på är Bengt Palmers bror.
Allsången flödade och även de inhemska, vi slogs med knotten och drog oss hemåt igen. Nöjda, glada och fnittriga.
Lördag:
Frukost hemma och sedan till verkstad nr3: Kör för alla med Simon Ljungman och Anci Hjulström.
Denna verkstad hade fokus på scenisk närvaro där vi bla gick runt i rummet och på given signal skulle alla stanna på samma gång utan att någon sa något, bara genom att ha alla sinnen på helspänn och känna när det var dags.
Det funkade! Sen skulle alla börja gå igen, exakt samtidigt, utan att någon sa något... även nu funkade det. Det vibrerade av energi i rummet och upplevelsen var rätt häftig! kontentan av denna övning? Det räcker att en enda person tappar fokus i kören så smittar det av sig på övriga. Sångerna bvi lärde oss blev till en helhet och dessutom riktigt bra.
Logistiken tog nu över och vi planerade eftermiddagen på ängen... jag och Lena gick o handlade osten och kexen med tillbehör, Carina och Catarina gick "hem" för att fixa lite lunchmacka och kaffe.
Som vanligt avgick körmarschen från centralskolan och som vanligt var vi inte med utan satt på en filt nära scenen på ängen och förberedde oss på en skön eftermiddag.
Både Rongedal och prinsessbröllop var utlovat!
Vi åt, drack, grät (både när det visades bröllop och av skratt) ,dansade, sjöng, klappade händer och hade en fantastisk eftermiddag på ängen.
Rongedal bjöd på en konsert som var rena adrenalinpåslaget. En av dem gick ut i publiken och stod plötsligt väldigt nära Catarina som log och glittrade så att han nästan kom av sig.
De sjöng låtar som gjorde Carina euforisk - "alla mina favvolåtar på en gång..."
Himlen är oskyldigt blå och vi kramade om varann, glada att vara där just då och vi tänkte lite att "...bättre än såhär kan det inte bli".
På väg mot kvällens konsert med Lone Larsen och hennes kör var vi så uppfyllda av den rock'n roll som vi fått av Rongedal att vi tyckte det var lite synd att det inte skulle bli en konsert med mera ös. Jodå såatte....
Den 17 man och kvinnor starka kören slog totalt knock på alla i publiken.
Jag vet inte hur jag ska kunna förklara vad som hände under konserten. ALLA sinnen i kroppen berördes. När tårarna rinner samtidigt som man sitter med ett stort leende på läpparna och bara är så glad att vara på plats... det är svårt att beskriva.
Det hela avslutades med att kören, sjungandes, klev av scenen och ställde sig i en halvcirkel runt oss i publiken, det var bara helt makalöst.
Stående ovationer och extranummer :) allra sist bjöds vi alla in i sången och det blev sådär bra som det bara kan bli på körstämman.
Ner mot ängen för att få oss lite mat i magen, en promenad för att se om det var nå't drag nånstans. Inget drag men däremot ett ihållande regn så vi gick hemåt, hittade en tv och tittade på mera bröllop och grät när Daniel höll sitt tal till Victoria. Vem skulle inte vilja vara prinsessa just då?
Trötta, glada och inte så lite bekymrade över lilla Gerd somnade vi denna lördag som i mina ögon är den bästa någonsin i min körstämmebok.
Söndag:
Fortfarande helt yra av lördagens upplevelser och känslointryck åt vi en lång och god frukost. Så pass lång att vi plötsligt fick lite bråttom, vi skulle ju gå till Station o betala boeendet och dessutom packa ihop våra saker i bilen. Rätt som det var står vår värdinna Sheila i köket och undrar om vi har haft det bra! Vi bubblade lite med henne, lovade att vi kommer tillbaka nästa år och gjorde oss sedan klara för att gå till kyrkan och Körstämmemässan. En mässa som Östen-med-resten-östen varit med o skrivit. Många fina visor!
Efter mässan blev det promenad till ängen för avslutning. Karin (Fjedur-Karin) hade en dröm om att "kula" ut körstämman. - Jag kular en slinga och så bara härmar ni, sa hon.... och satte igång att kula. Och vi härmade allt vad tygen höll och hade jag varit kossa hade jag komit springade i full galopp :)
En vänlig grönska för sista gången och så var denna stämma slut.
Hemåt och med tanke på vårt självhushåll hade vi picknic med oss som vi åt vid Stora Hammarsundet med den otroliga utsikten. Regnet vräkte ner men vi var glada ändå!
Tack Carina för att du körde!
Tack till er alla 3 (4 egentligen - Karin... du ska följa med nästa år!) för att ni är ni och för att vi har så innerligt kul ihop på vår årliga utflykt till Skinnskatteberg :)
Körstämman 2008
med underrubriken:
Död råtta? Var är vinet? och en logistik utöver det vanliga.......
Så var det då åter dags att ge sig iväg till Skinnskatteberg, rapport om verkstäderna kommer sist.
Carina, Catarina, Karin, Lena och Anette i en bil med gps.....det var lite spännande.
På ditresan kom vi fram "från fel håll" men ack vilket vackert håll. Detta fick inte Karin se då hon var tvungen att ta tåget upp på fredagen, en konferensande make och en liten hundvalp var orsaken.
Fikat på vägen upp blev vid Vista kulle som sig bör....den blev extremt lång detta år.
Jag tror att vi satt i 1 timme och babblade och åt.
Carina hade med sig havrekakor och jag hade med mig vetebröd. Ingen tantvarning här inte!
När vi kom fram och hade hämtat nycklarna till Hammaren där vi fått 2 dubbelrum och 1 enkelrum så luktade det död råtta på enkelrummet.
Snabbt och lätt möblerade vi om så att det blev 1 dubbelrum och 1 trippelrum. Vilken logistik!!
Den enda förvirringen kväll nr1 var hos Lena som letade efter sin vinflaska. Lösningen på det problemet kom på söndagen då den helt sonika föll ut ur väskan. Var den hade gömt sig är det ingen som vet.
Men vi var "laddade" så torsdagens kvällsmål bestod av rester från resan upp och god ost som jag fått med mig för testning.
Bavaria Blu grönpeppar är en HIT, så krämig och god, vi utbrast i ett enhälligt mmmmmmm vid första smakbiten.
Våra luncher åt vi på stationen och det var som tidigare år väldigt god mat.
Fredagkvällen gick vi till Saltkällan för att få oss en toast och en visstund men gudars skymning vad tråkigt det var!
Vi åt våra toast och gick sedan därifrån. Bort till sporthallen för The Waves konsert...ingen kö?? Vad är detta???
Men in kom vi och naturligtvis på första parkett. Ivrig väntan på barnasinnet....som uteblev...men som kom I PAUSEN???
Vad är det för noviser vi har hamnat bland?
Konserten var fullt ös från början till slut, musiker som verkligen gav allt och lite till. En riverdansande grupp förgyllde det hela ytterligare, hur de hann med alla knixar och hopp och stamp och steppar fattar jag inte. Vi hann knappt med att titta :)
De var superduktiga. Det blev t om en danslektion för de som ville.
Hemåt i natten och landa dag 1. Vi var alla lika glada över att vara på plats igen.
Lördagen började med verkstad på Matkullen och sedan var det snabbt hem, packa om och ner till Stationen för att luncha. Efter lunch skulle vi till Ängen. Karin och Lena skickades iväg till Ica för att inhandla diverse tilltugg till ängsvinet medan Catarina, Carina och jag for till Brukshotellet för att boka bord till lördagens fotbollsmatch. Det händer nog inte varje dag att någon vill boka bord där...lite förvirring rådde innan det visade sig att det skulle minsann gå så bra så :))
Ängen var lika bra som vanligt och när man står där och sjunger En vänlig grönska så känns det in i själen att det är så här man vill avsluta vårterminen och påbörja sommaren. Det är ju klart att vi ska åka tillbaka nästa år.....
Mera ostprovning och ett par (tre) skvättar vin, mycket sång och växlande väderlek. Dejligt med andra ord!
Språng mot Brukshotellet (vi gick dit om någon undrar) och skuffa undan de inhemska som hade haft mage att sätta sig vid vårt BOKADE bord. Vi fnissade rätt mycket åt detta.
In med öl och så bar det iväg med fotbollsmatch. Resultatet av den vet vi alla, men bra var den.
För artighetens skull så beställde vi även in något att äta, vi var inte ett smack hungriga men som sagt artiga. Det skulle vi inte varit!
Varsitt vegetariskt spett som i princip inte gick att äta. På tok för myclet peppar och stekta/friterade i en inte helt god olja. MEN vi hade bra platser!
Så var det dags för konsert med The real Group
Ner till sporthallen för att kolla om det var något drag i kön......ähhhhh....vilken kö????
Hmmm...vad gör vi nu?
Våffla med grädde och sylt lockade så vi gick till Saltkällan igen. Vi satt ute denna gång och SLOGS med knotten. Myggmedel är bra att ha med sig och det var ett väldoftande gäng som en timme innan konsertstart traskade ner till sporthallen. Kö? Nej, bara en sur tant som satt allra främst. Men vi hade kul ialla fall och kön växte och körsången startade.
Så var det då dags för konsert med The Real Group.
Den var SÅ bra. Vi har upplevt många andäktiga stunder i Skinnskatteberg men när de sjöng sin hyllningssång till Povel Ramel så var det både tårar i ögonen och ståpäls. Inte bara på publiken utan även på artisterna på scen. Det var magiskt bra....
Alla låtar var super och när de gör sin version av evighetsmskinen så höll vi på att bryta ihop i stolarna av skratt.
Allra sist kom naturligtvis den låt vi repat på workshopen, Ticket to Ride och då hände det där att vi blev ett med artisterna. Det var en mäktig känsla, avslutningen blev Toreadorarian på det sätt som vi lärt oss den och ett bättre slut kunde det inte blivit.
Jag är fortfarande tagen av denna helt fantastiska konsert och kommer aldrig att glömma den.
Det finns ett klipp på YouTube för de som inte var där och de som vill minnas.
Själva stämman då?
Workshop nr 1 med The Real Group.
Både ris och ros men vi fick sjunga.....många inlyssningsövningar, bl a Toreadorarian...det var kul och lärorikt tycker jag (anette) Låten vi övade in var Ticket to ride. Vi wappade och dodoade och sjöng "riktig" text. Kul och vilka proffs de är!
Workshop nr 2 Nordiskt ljus med Lone Larsen
Folklig musik på 4 olika språk och en version av Ave Maria som gav oss gåshud. Lone Larsen visade sig vara en helt underbar människa. En härlig röst och en inlevelse som bara sprutade av sångarglädje.
Workshop nr 3 Matkullen
Vad ska man säga....en unik naturupplevelse med kulning, folkmusik och en vokalgrupp, SKUM, som är så samstämda och finstämda att man ryser. Musik och natur hör verkligen ihop.
Karin ville och fick testa att tuta i kohorn, det gick sådär :-) enligt henne själv.
På hemresan körde vi på en, enligt Karin , icke existerande väg, men Herr GPS ledde oss hela vägen hem. Han blev lite sur när vi inte gjorde exakt som han sa men kära nån...vad väntar han sig? Nästa gång tar vi den kvinnliga gps'en istället.
Kära körstämmor, vad jag är glad att jag får uppleva detta med er varje år!
TACK så mycket för en superhelg som kommer att finnas i hjärtat både länge och väl.
(så sentimental jag blev nu)
Kram Anette
Körstämman 2007
I år var 11 personer som for iväg på körstämman:
Per
Uffe
Göran
Anneli
Marie-Louise
Eta
Catarina
Lena
Karin
Carina
Anette
Körstämman 2007 är året då inget blev som vanligt......första ändringen kom redan på vägen upp.
Vi åt glass ( kulglass!!) i hamnen i Askersund - skitkallt och blåsigt.
Carina ville haft glögg istället men det fanns inte.
Vi åt dock upp våra glassar förutom Karin som kastade hälften då hennes mage hotade att bli ett kylskåp.
